NPF Reflektion

Låt oss våga lite till.

Nu klättrar jag högt.För att jag kan.Bokstavligen.Nu blickar jag bakåt.För att jag behöver.Rumsterar om.Det är ingenvacker synsåhär påhälften. Men det börjarbli en aningens hemtrevligt.En hemtrevlig oredainuti mig. Min läkare sa igåratt det klokaalltid funnits där i migmen nu börjar jag fåkontakt med det själv. Det kändes fint atthon som ser alltsom inte fungerar –även kunde …