Två minuter

Igår susade vi fram genom landskapen för att ta oss till Svenljunga av alla ställen. Patrik hade bestämt sig för att byta motorcykel och hittat sin nya hos en rar familj där. 
Jag älskar att resa genom landet med honom. Samtalen som uppstår, musiken (Moonica Macs nya låt...så ljuvlig!) och nu när det är dagar från midsommarafton så blev det inte ens helt mörkt för än vi kom hem lagom till midnatt. 

Jag har en nackkota som ligger fel sedan det där EPanfallet 2021. Den är så finurlig (och jävlig) för den lägger sig bara på tvären och ger mig vansinnig värk när jag blir upprörd eller arg. När jag inte tar hand om mina känslor så mycket som behövs. Så den har gått och tagit plats som en kompass jag inte visste jag behövde. 
Idag har jag värk. Sitter och tänker att det är något bra. Att det ska gå genom min kropp och att just nacken är flaskhalsen på ryggradens motorbana. 
Det är som i korsningen klockan 17:00 och alla slutat jobbet. 
Ska. ha. t å l a m o d. 

Nu ska jag hänga ut det nytvättade påslakanet - det är citrongult. Axel valde det. 
Sedan ska jag promenera till mamma som bjuder på lunch. 

Därefter ska jag skriva en text som ska skrivas. 
Det är sällan så att jag längtar efter att skriva en text. Mer en känsla av att den förtjänar att jag sätter mig ner. Fokusera -att det ska vara så krångligt för en hjärna med ADHD. Annat är det med poesi - den kommer lite som den vill i de olika anteckningsböckerna jag har runt mig. 

Igår tittade jag på en gul. Inte för att jag behöver ännu en anteckningsbok men den såg så fin ut...

Ps: Jag ska föreläsa i Låxbo den 13 juli, om du vill ses där läs mer HÄR