Tiden är nu.

Det du bär på
minnen, dåtid,
händelser, missförstånd, trauma, sorg, rädsla,
skam som inte är din - som du bär åt någon annan utan att veta var du ska lägga ifrån dig den. 
Kära du, 
låt någon få lyssna. 
Prata så att du hör själv. 
Lägg pussel tillsammans. 
Tusen miljoner bitar som, när du får fatt i kanterna inte behöver kännas så formlöst utan lite mer greppbart. 
Ge dig tid, tålamod och respekten du förtjänar. 
Slå inte så hårt, 
du är en mjuk människa som ska 
hållas om. 
Låt någon få lyssna
en liten bit. 
Sprid ut bitarna. 
Samla ihop. 

Tiden är din. 
Tiden är nu.