Spindel med ADHD och lugnet i skogen

Jag gick ut tidigt på morgonen. Som andra rastar sin hund innan arbetet rastar jag min kamera och hjärna. Jag förundras över spindelnätens perfektion. Hejdade mina steg vid nyponbuskarna och tittade på en spindel som gått... bananas... det var nät kors och tvärs och där stod jag och tänkte att spindeln har kanske ADHD som jag. 
Allt på en gång eller inget alls-bokstavskombinationen.
Höstens färger gör mig så lugn. Jag behöver röra mig bland alla färger och påminna mig om att det inte behöver gå så fort. Jag. Livet. Allt. 

När jag kom hem på eftermiddagen regnade det och jag gick ut igen. Gick till en bäck. Lyssnade på det som porlade och droppade. Där finner jag min skrivlust. Orden kommer från en helt annan plats i mig när jag rört mig i naturen. 

Idag fick jag se min poster på väggen hemma hos en annan människa. 
Även om jag tyckt det varit väldigt fint att se små lappar och utskrifter från Instagram under åren, så var det en helt annan känsla när det var fotografi på postern i en fin ram. Postern som jag tagit fram - rätt papper, rätt storlek och färg. Jag blev så rörd och känslan av att gå i mål var så fin. 



Skynda inte men det oviktiga. 
Säg det som ska sägas 
innan tiden är förbi. 

Var inte så tvärsäker på din sak. 
Minns att det finns fler vinklar. 

Klappa dig mjukt över kinden 
och påminn dig om att du 
gör ditt bästa, hur det än ser ut.