Min vän är vän med havet.

Jag fick några dagar vid havet tillsammans med vän och Patrik. 
Vi varvade samtalen med att elda i brasa, äta, och promenera. 
Hon skummade mjölken till kaffet och kryddade det med kardemumma. 
Jag älskar att dricka det så - då vet jag att det är lediga dagar. 
Hon dricker lite lite. Vill inte stressa systemet. Jag dricker mycket, just nu. 
Jag gör så med det mesta - allt eller inget. Tvärnitar och dricker inte kaffe på ett halvår. Eller jo koffeinfritt. Det är inte lika gott men efter ett halvår eller mer så har jag glömt hur gott det vanliga är. Det är bättre för min hjärna att låta bli, det känner jag men det är så gott... att hitta till balansen mellan de två alternativen är det bästa. 
Jag övar mig. 
Lika är det med sötsuget, med dopamin, äta grönt, städningen och alla de kreativa projekten. Allt eller inget. 

Det blåste upp till storm dagen vi for hem. 
Vår vän var kvar med sin syster ett dygn till. Möttes en timme och pratade kök, sedan for vi. Kommer tillbaka och bygger det sen - köket. 
Snöblasket kladdade mot mina kinder från båten till bilen. 
Var det sista snöblasket för denna vår tro? Jag väljer att tro så. 



När vi gick på promenaden förundrades jag av alla träden som växer hur de vill. 
Men alla spiralformade - så att de klarar stormarna som bäst. 
Hur växer du? Klarar du stormar? 




Min vän är vän med havet. 
Vi är inte lika i ålder men i så mycket annat. 
Desto längre in i samtalen vi kommer förstår jag, varför vi är menade att spendera tiden tillsammans. 

Igår höll jag mig stilla i soffan, det är en bedrift för mig. 
Somliga får öva på att ta sig ur den, men jag behöver vara i den. Som en båt på drift för att hitta in i mig själv. 

Just nu finns min favoritfilm Amelie från Montmartre på SVTplay. 
Jag har sett den så många gånger och igår såg jag den igen. 
Den är som ett konstverk jag aldrig tröttnar på. 
https://www.svtplay.se/video/jx1mnVG/amelie-fran-montmartre