Närvaro som valuta.

Jag har funderat över känslan av att vara rik idag. Hur annorlunda känslan blir om jag helt frikopplar den från pengar och ekonomiska värden.
När jag istället räknar på detaljer, relationer, smaker, upplevelser, känslor och framförallt känslan av tacksamhet. Att välja närvaro.
Jag tar upp min kamera och rör mig runt i huset. Tar bilder på detaljer. Går ut i trädgården. Känner det fuktiga gräset mot mina fotsulor. Tittar efter detaljerna.

När jag är jäktad ser jag inga detaljer i livet. Då blir allt suddigt som på fotografier när allt blir till avlånga streck. Jag har jäktat så mycket i mitt liv. Inuti och runt mig.

Mitt hem har alltid varit stökigt. Mitt tonårsrum, min lägenhet och alla andra bostäder däremellan, men nu i det fina huset vi hyr är det annat. Jag mår bra av att plocka och dona. Nej, dammsuga är ingen fest i sig men jag gör det. Någon med noggrann blick skulle säkert finna att anmärka på – men jag trivs.
Tänk alla gånger jag inte bjudit hem någon för att jag visste hur stökigt det var. Tänk om jag under de åren förstått att jag har ADHD och behöver tydliga strukturer för att kunna hålla ordningen. Det behöver finnas en plan att följa…
Jag är ingen som bjuder hem nu heller, det verkar som att vissa beteenden sitter i. Som att jag inte förstått att vårt hem är ett hem att umgås i… idag.

Eller så handlar det om att jag konstant är i en avvägning av ork, läxor, vila, matlagning och allt som hör livet till. Jo, den där tiden jag vill ha till att vara kreativ på. Den är inte så stor som jag önskar och drömmer om. Jag vill manifestera in mer tid till att skriva, fotografera och måla i mitt liv.
Vad vill du manifestera in i ditt?
Vad önskar du mer av?

Idag hittade jag en YouTube kanal som jag vill tipsa dig om. 
Det är en fantastisk samling personporträtt av en man som heter Joshua Charow.
Jag lägger länken till det första jag såg idag, så får du leta dig vidare på hans sida om du vill se mer.  Jag hoppas att du ska tycka om den. 

https://youtu.be/cTSsW1EFXvg?si=SDX9HceQHRmSqLRq