Lusten får pocka på.

Jag har aldrig varit vidare bra på att behålla goda vanor. 
Bra på att hitta på nya idéer, expert på att glömma bort att fortsätta. 
Men nu har det gått mer än tio veckor och det som var en ny bra idé har börjat 
bli just vanor. Att vilja. Känna lusten pocka på när jag låter bli. 
För mig är boven socker. Har alltid varit. Jag skäms över att det är så. 
När jag äter socker så tänker min hjärna bara på hur jag ska få i mig mer socker. 
River I skåpen hemma, kör omväg förbi affären. Ber Patrik köpa med hem. 
Det är som knark. Njutningen finns knappt det går som på Accord i mig. 

Men nu när jag klivit av sockertåget och varit väldigt medveten om att jag triggas så 
har hela jag och systemet från hjärna till mage eller om vi nu ska säga tvärt om. 
Jag känner istället lust att röra på mig, lust att äta riktiga måltider. 

Det har varit några tuffa veckor i mitt liv nu för jag har och är mitt uppe i att trappa ut min 
epilepsimedicin som jag ätit sedan 2001. Att laborera med hjärnan i kombination med att uppleva 
stor belastning och stress på en arbetsplats är just den kombinationen som tidigare skulle fått mig 
att börja hetsäta godis igen men nu har jag tvärt om - gett tusan i det. 
Det har gjort att jag stått relativt stadigt i allt som varit utmanande. 

Jo, just det var det här med att ställa om klockan också. Jag har varit så trött. 
Men, det har gått för att jag har inte varit sockerknarkare. 
Balans har varit mitt fokus och min hjärna är så mycket lugnare och gladare -  trots att det 
laboreras om med den kemiska balansen. 

Jag har gått ut två mornar på rad med min kamera och bara fångat det jag tycker varit vackert. 
Det ger mig frid. 

Vad gör du för att känna frid? Balans... trygghet? Lust? 

Något som jag aktivt valt bort när jag nu fasar ut medicinen är alkohol. 
Läkaren sa att jag ska vara noga med sömnen och inte dricka stora mängder alkohol. Det gör jag aldrig 
men samtidigt kände jag att varför göra det alls när min kropp pågår som mest med kemin. 
Så. Nu har jag testat mig runt bland goda alkoholfria alternativ och jag har sannerligen inte blivit besviken. 
Igår öppnade vi en flaska från Källo bryggeri. Rekommenderar verkligen! 

Jag skulle säga att det som varit svårast med att sluta äta gluten, bara dricka koffein när jag känner att det är bra för mig, undvika socker i stora mängder och nu även - inte dricka alkohol så är det många gånger svårare för de runt mig än för mig. Kaffe, kakor, alkohol är så förknippat med det sociala. Att alla ska få lika. 
Jag har inte ont av att stå över - men den intill mig kan reagera som om det vore ett stort problem. 
Detta stärker mig än mer i hur viktigt det är att lyssna innåt och agera på det jag vill. Inte vad andra 
vill att jag ska äta för att det ska kännas bättre för den.