Jag tror att hon insuper våren lite mer än de flesta.

19 april 2026

Han är så stor nu.
Jag såg inte riktigt när det hände.
Hans kloka har alltid varit där men det har varvats med yvighet, en otålighet och ängslan.
Nu är det lugn, nyfikenhet och tryggheten som kommer först.
Han tycker om skjortor nu. Mjuka i flanell.
Kamma kossor och slipa yxor.
Han fyller sexton snart
och det är märkligt.
Jag som nyss förstått att jag passerat 40 med råge.

Vi åkte till Kisa efter att han slutat.
Han klev in i bilens baksäte med en doft av en hel hemkunskapssal.
Mat i påse och stolt.
Mormor satt i fram och gjorde små glädjetjut över varenda vitsippa hon såg.
Jag tror att hon insuper våren lite mer än de flesta.
Rör sig mellan torpet, trädgården och skogen.
Andas in pollen hon inte tål och hennes rygg är i chock över allt den förväntas kunna nu... helt plötsligt.

Vi besökte Anneli som säljer Keramik. Hjortlunds keramik.
Vi alla tre drog in doften när vi öppnade dörren. Det är ett lugn där som flyter runt där inne bland hennes arbete.
Vi köpte en kopp var. Gick till en butik och spankulerade vidare till ett kafe.
Det känns så lyxigt att få tiden tillsammans med de två.
Den är lånad, det blir jag medveten om.
Men också lika tacksam. Att jag får.

När vi kom hem frågade jag om Axel ville fotografera mina tre nya posters.
Han sa ja.
Jag hämtade ramarna och han hade så tydliga bild var skulle ställa mig.
Han har också ärvt morfars sinne för bildkomponering.
Tyvärr verkar han ärvt min otålighet så än så länge tycker han det är lika knepigt som mig med fokus och inställningar... men allt har sin tid.

Jag tycker om att låta honom fotografera och sedan titta nyfiket i datorn när jag kommer in igen. Det känns som när jag var barn och lämnat in en 24 eller 36bilds rulle.
Eller ja, då fick man vänta en vecka ...men ändå. Känslan.

Helgen fortsatte med att ta ner träden i mammas trädgård.
Jag fick provköra Pelles maskin och jag som alltid varit rädd... kände mig modig.

Just nu lyssnar jag på min egen lista på Spotify. Du hittar den här: