Jag går omvägar för att höra mina egna tankar.

Jag tog med mig pappas kamera på promenad i morse. 
Tog mig tid att fundera över vad jag vill. 
Eller det är min kamera nu men den var pappas och det känns som han finns lite närmare när jag är ute med den. Speciellt när jag sitter på huk och fotograferar en svamp eller en liten blomma. Pappa tyckte om att fotografera växer som höll sig stilla. 

Egentligen vill jag mest fotografera dimma på morgonen eller människor. Porträttbilder. Men jag gör aldrig det. 
När jag tänker efter så är det många saker jag säger att jag tycker om och vill göra men som jag...ändå inte gör. 
Jag vill gå på teater, ofta. Svart box och intimt. Gör jag det? Nej. 
Konserter. Jag blir så fylld av kraft när musik drabbar mig. Ändå kommer jag mig inte för. 
Jag älskar att dansa men kommer av mig i långa perioder. 
Lika så med fotograferandet. 
Vad är det jag prioriterar? 

Igår var jag i samtal med en människa som är noggrann. Jag blev så nyfiken att jag frågade "Men när du är privat, när är du inte noggrann?" 
(I sin yrkesroll krävs noggrannheten hela tiden) Han tittade på mig och tänkte efter. Sa något om bilen kanske. Men konstaterade sedan att han alltid är noggrann. Han sa även att han tänker mycket på framtiden och glömmer det som är här och nu. 
Jag gick imorse och tänkte på att jag är hans motsatts. Jag är så mycket i här och nu att jag glömmer det där med ...pensionsspar. Att köpa biljetter till allt som sedan är slutsålt. 

Sedan är jag inte så noggrann. Jag hastar gärna. Vill hinna mycket liv på kort tid. Jag funderade vidare på - hur skulle mitt liv se ut om jag gjorde allt mer noggrant. 
Skulle jag bara hinna med hälften eller uppleva mer? 

Jag vill fotografera, skriva, dansa och se människor på scen mer. 
Inklusive mig själv med jämna mellanrum. 

Jag vill omfamna min egen otålighet, boka biljetter, sortera mina fotografier och skriva. Skriva poesi på nya platser om människor jag inte mött än. 

Är du i nu eller sen? Eller är du av sorten som håller kvar i då?