Inblickligen

Jag tvättade sängkläderna och hängde dem utomhus för att torka. Bäddade i dem och kröp just ner mellan. Det doftar vind, natur och augusti. 
Jag välkomnar redan hösten. Det har varit mycket sommar. 
Intensivt sånt där-borde passa på så mycket-väder. 
Hösten är mer tillåtande. När det duggar och löven skiftar i färg, då vill jag kliva rakt ut i naturen och bara kliva omkring. 

Att välja nytt.
När min semester startade så började jag med en ny vana. Jag började gå upp tidigare än jag vanligtvis gör, drog på mig de mjukaste klädena och gick barfota ut på gräsmattan. Där stod jag sedan och lyssnade på både kroppen och naturen runt mig. Övande mig i att bara stå och känna in vad som känns. Lyssna till hur tankarna pågår. 
Rör mig, skakar och vrider. 
Det blev lättare för varje gång så nu är det en del av min morgon. 
När jag går in och tittar på klockan har det nästan alltid gått tjugo minuter. 
Det är en fantastisk känsla. 
Det är en vana som ska få följa med mig genom året. 

Om några dagar fyller jag 42 år. Önskar mig inget mer än att få leva lite till. Det är så roligt att vara människa. Nu. Förut var det något som gjorde ont. Det var som om jag hade ärvt en för liten kostym jag gick omkring i, ovetandes om att jag var den som kunde byta ut den. Välja en större modell.

Fy farao så sjuk jag var. Tänk att vi kan bli så sjuka utan att se det själva. 
Så klurigt det är att se människor runt mig idag ha ohälsosamma beteenden utan att agera på det. Utan att förmana. Bara se hur de väljer jobb före hälsa. Prestation före glädje. Det är en konst att låta människor begå sina egna misstag. Kanske är det en konst som man blir som bäst på att behärska genom att fortsätt begå egna nya misstag och lära sig om och om igen. 

Lilla stora A börjar nian nästa vecka. Fyller 15 om några veckor till. Han har vuxit om mig. Pussar mig på pannan när han är som mest kärleksfull. Det känns ibland som om vi byter roller. Han blir stor och jag liten för en stund. 

Han håller om. Jag vilar mig.
En liten stund. Sedan blir allt som vanligt. 
Jag är vuxen, han ungdom och jag håller ordning på både tid och ting för oss båda. 

Lee Harris. Han pågår så intensivt hos mig nu. I sin månadsuppdatering vilar jag mina öron varje gång jag kör bil. I hans musik. Laddar om. 
Här lägger jag länk till månadsuppdateringen för augusti: https://youtu.be/8MoI8i-kkpI?si=O5yaGpwyjZz537px 
Här lägger jag länk till hans musik på Spotify: https://open.spotify.com/album/12UW6DNcI6ag88MXp9yBm7?si=RcVLas9KR5mH8Fg8jFmKgw

Fick denna bild från en följare. Ännu en fantastisk tatuering. 
Den bilden har nu över 600 tusen visningar. Så svindlande. 
Både att min poesi bor på en kvinnas hud och att så många läser. 


Tills vidare - mitt ödmjukaste TACK.