Hans noggrannhet, mitt tålamod och kommande projekt.

Jag tillåter mig skapa. Vidare. Utveckla mina drömmar. Det är något av det bästa jag vet. Fotografera, formulera mig och sedan fläta samman lager på lager.  För mig är det att röra mig medströms genom livet när jag sitter och skapar. Väldigt mycket annat jag har för mig är i motströms och min kropp signalerar det ...oskönt tydligt. 

Jonas, han som äger tryckeriet jag åker till har ett så lustigt lugn och ett tålamod mitt tålamod inte ens kan jämföra sig med. Men vi möts på hälften... tror jag. Jag skriver långa mejl och han svarar så kortfattat det bara går. Jag åker dit och lämnar sedan med ett bultande hjärta och ett TÄNK ATT DET GÅR ringades på insidan. 

När jag har en vision och jag ser något inuti som ska ner på en skärm och sedan ut på papper så använder jag det som bäst, tålamodet.
Men jag behöver ta hjälp av andra med större tålamod och noggrannhet för att ro i land projekten. Det är en tämligen ny insikt- den att det är lätt att ta hjälp. Att den finns där runt hörnet på olika vis hela tiden. Jag ska bara komma ihåg att be om den. Hjälpen.

Men jag är hur än stolt över att min konst kommer ut på papper - så att jag kan fysiskt hålla i den. Något mer än min poesi. Helheten får rum. 



Jag uppskattar tydliga människor - han är en sån sort, Jonas. Det är kanske att han inte fladdrar iväg med så många bokstäver utan vet vad han tycker och vill. Inte på ett oskönt vis - tvärt om- just så som jag också vill ha mer av i mig. Tydlighet. 
På senare tid har jag fått höra det oftare att jag är just tydlig. Jag blir lika glad och förvånad varje gång. Jag är det måhända på ett annat vis än just Jonas men ändå. 

Min poesi blir ofta kort medan jag fladdrar iväg med så mycket ord att hälften blir kvar inuti och min man Patrik får påminna om att alla ord inte formulerats ut... Det är ADHD-hjärnan som är så rask att jag själv inte hinner med. 



Jag vill bli en noggrann person men jag vet inte riktigt vad det är jag kommer lämna in i utbyte. Hur då noggrann - jo en sån som viker påsar och sänglinnen - inte bara knör in. En sån som tänker ett steg till även när ivern river tag i mig. Eller vänta nu... jag vet inte. När vill jag vara noggrann och när går det lika fint att bara vara ...ivrig. 
Är du noggrann? Alltid?
När är du tydlig? 
När är du 
ivrig? 

Jag menar nog såhär - jag vill vara närvarande i stunden och ge tid till det jag tycker är av vikt. Just det, är en besynnerlig balansakt i livet som jag övar mig i. Mycket och ofta just nu. 


Ps: Jag läser denna bok nu - den är helt fenomenal. Jag är i slutet av den och till min stora glädje är det en triologi. Sök upp den, läs den!