Pia Eriksson – En poet i självsamtal
När jag vaknade tog jag hissen ner i källaren. Tryckte på K och med dundrande ljud gled jag ner genom halsgrop, revben, lungor och dundrade ner i magsäck. Här. Där. Bodde gråten. Stilla. fuktig. Mörk. Jag förstod. Jag har gått sönder.Ändå är jag stark. Jag är ledsen för jag gått sönder. Ännu vet jag inte hur jag kan lagas. Därför gråter jag. Av rädsla för det jag inte vet. Så är det i livet. Det …
Så lustigt. Det var ett helt skohorn i kläm. Ja alltså fönstret gick inte att stänga och där låg jag och hon höll på. Öppnade stängde och så sa hon. – Nämen. Där. I kläm. Låg skohornet. Där. Här. Ligger jag i sjukhussängen och funderar över vad som är privat och personligt i detta. Med …
Det var en tvärbrant relation. Jag var rädd att mista den, trots att den skulle komma att kosta migallt. Synonymer till allt Total mängd, det hela, helhet, alltsammans, allting, hela härligheten, rubbet. Förvirrande var det, att veta vem och hur jag var, utan dig. Du som så länge dikterat uppmig. Hela mig. Vem. Hur. Allt jag var. Så stod jag där helt plötsligt. …
Jag vill möta upp dig på hälften. Du som är där jag var. Då. Möta upp dig med orden mellan oss och låta dig plocka de ord som fyller dig med kraft. Jag vill visa dig kartan. Till ditt inre. Förklara med mjuk stämma att din föreställning om att allt kommer rasa över dig- inte är …
Det har fått plats mycket humör i mig sedan jag kom hem från sjukhuset. Jag har tillåtit mig gråta, sova, skratta. Allt blir lika viktigt men viktigast av allt är att det får sin tid och plats- när det behöver få utrymme. Synonymerna till balans är: jämviktstillstånd; jämvikt, styrsel, stadga, stabilitet, behärskning, harmoni, fattning motvikt; …
Kroppen. Om det nu bara var jag. Om så bara. Men. Det är alla. På något vis. Under viss tid. Under all tid. Kriget. Kriget mot den egna kroppen. Brösten. Magen. Låren. Mer si. Mindre så. Ofta börjar meddelanden till mig med ”vi känner inte varandra men”Tänk, vi som inte känner varandra ändå känner vi igen oss. Ändå har vi så många gemensamma …
Nu är det mycket nytt. Som om någon brutit upp alla golv och väggarna står öppna fulla med isolering. Där är jag. Känslostormar kommer och går. Min sambo kokar kaffe, lagar lunch och påminner mig mjukt om att det är dags att ta mina piller. En jävla massa piller. Nyss var jag frisk. Nu är …
Så bakvänt det blir. Med känsloskav i kroppen. Som ett gnabb mellan egot och självet som pågått så länge att det molar likt ett bakgrundsbrus inuti. Jag parkerar mig i huvudet och bara noterar att det gör ont i kroppen utan minsta ansats att gå dit. Gå ner i kroppen och känna det som känns. …
Det jag kallar
då,
är hennes just precis
nu.
Därför vill jag sätta ord
på både mitt då och nu.
Jag vill påminna henne,
hon som kanske är du,
att hon färdas genom
en tunnel. Den med ett slut.
Ibland när vi står mitt i den.
När vi står precis invid kröken,
eller längst ned i dalen så
ser vi inte ljusningen.
Men den är där.
Framför dig. När du gått lite till.
Sedan ligger det som är just nu,
bakom dig.
Som en parantes i ditt liv.
Vet, kära du. Att som det är nu, kommer det inte alltid vara.
Det du går igenom kommer ändra form. Med tiden, med din egna utveckling. Allt förändras.
Synonymer till kropp är lemmar & lekamen, kroppshydda, stofthydda, torso & gestalt. Fysik, kroppsbyggnad, figur, former, konstitution, anatomi & människa. Motsatsorden ärande, själ & sinne. Kära kroppshydda. Så osams vi varit. Du och jag. Vi. Vi som gjort allt tillsammans. Så många gånger jag lyssnat till tanken istället för känslan. Stångat mig trött in i en föreställning om något som …