En poet i självsamtal
Jag är på reparation.Kan ta en tid, ingen idé attsitta kvar och vänta.Bättre att återkomma.Vi ringer sa jag tillmig själv. Det som först såg ut som ettkamremsbyte och oljeläckagevar att hela växellådan rasat.Rätt ner in i sig själv. Helt slut.Det visade sig att jag inte alls hadeautomatisk utan en manuell växellåda.Körde således runt i mig …
Jag har glömt frågavad du längtar efter och nu känns det felatt frågasåhär mitt i. Ska jag bara frågaså. Då.Va.Jag som borde veta. Jag som alltid harordning på allt.Borde jag inte veta,vad du kännerför mig? Tänk om vi en dagskullesamtala. Du och jag.Fråga rakt ut.Rätt över middagen.Vad känner du? Men. Det går inte.Jag borde såklartvetahur …
Min vän skrev och frågade hur jag kände mig.– Torktumlad, svarade jag.– Är du av sådan sort som bör hängtorka?– Kanske, eller jag vet inte.Jag har alltid torktumlat mig själv. Jag har inte tagit in mina egna skötselråd utan envist kört både siden och ull på 60 grader och torktumlat ivrigt med orden ”Det borde …
Från början handlade @korsdragspoesiom att jag ville skriva losstystnadskulturensom länge fått råda inom mig.Jag ville formulera utoch filtrera oredanbland känslorna. När jag vågade öppna upp migså kom det att handla omså mycket mer.Människor har kommitlängs vägen, med hejaropoch pusselbitar jag saknat.Vilsamt har jag insettatt jag aldrig är ensam. Inte ens de dagarnär det kännsjust så. Nu …
90 sekunder sa han. 90 sekunder. Så länge håller en känsla sig kvar i kroppen.Resten är vad jag upprepar i mig själv.Jag är, om jag får säga det själv- en jävel på att upprepa. 90 sekunder. Så. Skölj över mig. Lämna mig sedan. Lämna mig. Nu ska själen vädras. Sinnet vädras. Nu är tiden attväxa …
Jag skrev följande inlägg på Instagram: Det är en märklig föreställning det där, att det är ”för sent”.Att jag borde gjort det tidigare.Levt alltså.Att det skulle skett… då. Förut. Det är inte sant, det vet vi – ändå glömmer vi oss så lätt. Tydligen. Världen är proppfull av människor som ändrar sig, tänker om, byter …
Lite märkligt är det ändå, att så många byter kläder sådär. Hoppar i och ur, går genom väggar och dygn medan kläderna bara…byts av sig självt.Lite märkligt tänker min hjärna som samtidigt undrar varför jag bara står och glor in i min egen garderob. Mitt skönaste plagg där i garderoben är min bruna linneblus.Det tog …
Tankegångar vrålarmedan själenviskar mjukt.Visa dig själv tillitgenom att lyssna inåt.Som en stor snäcka med örat intill.Ett vilsamt brus vi kallar havet& hela havetär du.
Har du inte glömt ett mellanslag? Jo. Jo det gjorde jag. Glömde, men det får vara som en symbol för alla gånger jag glömt att andas med magen. Alla gånger jag haft större fokus på att hålla i en stämning runt mig än inuti mig. Ett mellanslag som glömts i vårt oerhört korrigerade samhälle. Nu …
Första gången vi möttes så klev jag rakt in i hennes renovering av det gamla huset. Panel, golv. Allt var uppbrutet och synligt. Där stod jag samtidigt, med hela mig och min helrenovering när hon frågade om vi ville ha kaffe. Lustigt, jag som trodde vi bara skulle kort men såsatt jag där med överdragsbyxor …