PiaJag har längtat efter den här dagen. Den som började med en att göra lista.
Fortsatte med te. promenad. Sortering. Ljudbok. Film. En dag helt i mitt eget sällskap.
Jag har ett filmen Eat pray love med Julia Roberts sååå många gånger, det är en favorit hos mig.
Jag tycker om utflykter och sällskap men jag njuter av det om jag haft dagar som denna. Då jag hämtar hem mig. Inga tider att passa. Gå på känn. Dansa om jag vill. Äta om jag är hungrig. Skriva om jag har lust. Städa för att det behövs och dricka te för att komma till ro.
Det var en intensiv vecka på mitt jobb och jag har behövt rota runt i den mentala verktygslådan jag har med mig sedan alla mina timmar på psykiatrin. KBT-samtalen. Vad sa vi nu igen om pauserna, koppla ifrån. Prioritera sig själv. Det fina med för mig svårare situationer är att jag får se vad som funkar och inte. Hur jag reagerar, vad jag reagerar på.
Idag blev en dag för andetaget. Fotograferandet. Det är som meditation för mig. Se mig om efter detaljerna. Vänta med samtalen som fått prioriteras bort för att få rum med mig själv.
Nu i veckan fick jag äran att vara med i Dagens Nyheter. En fin intervju om mitt skrivande. Det känns symboliskt och fint att den fick komma nu och inte för ett år sedan när boken kom ut. Nu när jag känner mig frisk och stark. För ett år sedan var jag tacksam med också sladdrig i allt mitt nya.
Det är tid för nytt nu.
Jag känner det.
Jag behöver svängrum.
Andrum.
Tid att skriva på.
Tid att andas på.
