PiaIdag började jag lyssna på en bok jag längtat mig till.
Jag hade tänkt läsa den redan när den kom ut men den har legat här och väntat,
för jag har också väntat… på rätt känsla.
Oklart vilken, men det var viktigt för mig den här gången.
Men idag när jag stod och strök kläderna i tvättstugan kände jag NU är det tid.
Eva Röse har läst in den så det blev lyssna istället för läsa…
Redan några minuter in i boken stod jag där med tårar i ögonen. Lyssnade hudlöst från början.
Slungades rakt in i en annan människas liv. Som berättar om hur det blev när döden kom och livet behövde fortsätta efter det.
Boken heter Vi ses på andra sidan -En änkas manifest för resten av sitt liv och är skriven av Carina Nunstedt. Jag är bara i starten men jag vill redan låta allt annat vänta och lyssna mig in i den. Iväg. Ostörd. Det är en viktig bok. Det känns direkt.
Jag älskar böcker som rycker tag i mig. Biografier och romaner. Som gör att jag reser iväg in i boken. Älskar när det blir som bilder och filmer i mitt eget huvud.
Det är nytt i mitt liv att jag kan se på filmer och läsa/lyssna på böcker. Att jag kan njuta av dem.
Hindret har varit en kombination av min ADHD, mitt stressade nervsystem och år med jäktad tillvaro.
Men nu finns det utrymme. Efter år med sjukdom. Nu kan jag. Jag kan följa med i handlingar. Älskar det. Nu är det viktigt för mig. Som en belöning efter alla terapitimmar och förändringar i livet.
Så. Nu kan jag inte skriver mer. Behöver lyssna mer på boken.
Kärlek & adjö!
