Gick till tågstationen idag. En plats jag jäktat hjärtat ur mig på många gånger. Många år. Satt där som om jag skulle resa. Skulle ingenstans. Gav vägbeskrivning till okänd. Noterade att här möts inga tåg.
Bara ett spår. Ett tåg i taget. Blev lugn.
Promenerade hem igen.
Jag har åkt så mycket tåg i mitt liv. Alltid varit på väg till en plats jag trott att jag borde vara på.
Lagt pengar jag inte haft på resor jag inte haft ork till. Rest ändå. Med hopp om att få tillhöra.

Om författare

Pia Eriksson.
En poet i självsamtal.

Du kanske också gillar:

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.