Dagen började alldeles ovanligt stillsamt. Jag övar mig i att göra sånt som gör mig gott.
Tänk va, att jag övade in så pass ofördelaktiga beteenden under lång tid att jag till slut blev sjuk av det. Jättejävlasjuk.

Dessutom lärde jag mig allt det bakvända så bra att det tar en jädra lång tid att lära om. Lära nytt.

Men. Jag vill inte längre köra i gamla hjulspår. Det där att stänga av mig. Överleva mer än leva.
Skilja kropp från huvud. Tanke från känsla. Nu får istället hela jag och allt som är en del av mig höra ihop.

Så, nu är jag i lära om-fasen. Den är inte så skön.
För, det är onekligen bekvämt som människa att upprepa något invant.
Men jag vill lära om. Vill nytt. Varje dag inser jag att det jag lär mig nu gör GOTT. Jag skapar vanor som stärker mig. Bygger om grunden. Men, det är ingen rak väg. Den är krokig. Känslokrokig.

Men idag till exempel så yogade jag med Mia. På Youtube heter hon Sensing Yoga – Mia Elmlund. Hon är fantastisk! (Se länk under bilden) för det stod så i min kalender. Planerat och klart.

https://youtu.be/F6uqskKXWIo

Det var en väl investerad timme med min egen kropp. Jag rekommenderar dig att kolla upp hennes klasser. Det minskar stress, oro och det hjälper oss komma närmare vår egen kropp och dess signaler.

Jag har ingen vana att lyssna. Varken inåt eller på andra. Den insikten har varit både oskön och osmickrande att ta in och jag pågår med den. Bär runt på den.

Boken ”Konsten att lyssna” av Annika Telléus och hennes podd med samma namn har påverkat mig mycket. Den kom i min väg samma vecka som jag under kbt-samtalen insåg just DET. Jag lyssnar…snett.

Jag har aldrig kopplat ihop mina beteenden med hur min kropp reagerar. Alltså heller aldrig övat på att lyssna in mig själv. Och inte andra, det hör ihop. Det där lyssnandet.
Att höra något är en sak. Att verkligen lyssna in är något helt annat.

Jag vill bli bättre på att verkligen lyssna. Att låta andra tala till punkt. Låta mina egna historier och referenser vila lite medan jag lyssnar på andra. Sedan vill jag öva mig i att ta hänsyn till mina egna känslor och inte förminska vad min kropp berättar. Jag vill öva på båda sidorna av lyssnandet.
Ge mig rätten att själv få tala till punkt utan att känna mig stressad över att bli avbruten.
Det kommer göra mig lugnare som person. Det har jag på känn.

https://podplay.com/sv/podcast/902544/episode/88196975

Om du inte lyssnat på podden eller läst boken vill jag verkligen rekommendera den!

PS: Min senaste dikt på Instagram har nått över fyra hundra tusen konton. Den om sorg. Jag blir så berörd när orden når fram. När jag inser att jag… kan. Att jag når ut. Kanske. Måhända är det för att jag i första hand når in till mig själv nu. Att jag lyssnar på mina egna behov.
Jag väljer att se på det så. Att belöningen blir att andra vill tro på mig, nu när jag gör det.

❤️

Om författare

Pia Eriksson.
En poet i självsamtal.

Du kanske också gillar:

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.