Jag är på reparation.
Kan ta en tid, ingen idé att
sitta kvar och vänta.
Bättre att återkomma.
Vi ringer sa jag till
mig själv.

Det som först såg ut som ett
kamremsbyte och oljeläckage
var att hela växellådan rasat.
Rätt ner in i sig själv. Helt slut.
Det visade sig att jag inte alls hade
automatisk utan en manuell växellåda.
Körde således runt i mig själv
på ettans växel även på motorvägen.
Nog tyckte jag att det lät högt,
skrek på insidan.
Jo det tyckte jag.
Ja jag tycker mycket nu
såhär i efterhand.
Såhär i tystnaden
anser jag att det var
märkligt att jag inte
stannade upp och
tittade efter.

Det doftade mest kaffe och
ångest men det är väl vanligt.
Eller?

Nu byter vi växellåda.
Kan ta ett tag.
Tydligen var bromsbeläggen
helt slut.
Kaputt.

Jag hann inte ens till bilprovningen.
Blev akuten istället.
Så snopet.
Så snopet.
Jag som bara.
Bara skulle.

Va.

Nu får jag inte ens köra bil.
Körförbud.
Går.
Går inte alls.
Går bättre,
Men
Växellådan
behöver
bytas.

Väntetider och grejer.
Men det går bra,
Jag har ändå
körförbud.

❤️

Ps. Andas med magen.

Om författare

Pia Eriksson.
En poet.
Livets liv.

Du kanske också gillar:

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.