Jag skrev följande inlägg på Instagram:

Det är en märklig föreställning det där, att det är ”för sent”.
Att jag borde gjort det tidigare.
Levt alltså.
Att det skulle skett… då. Förut.

Det är inte sant, det vet vi – ändå glömmer vi oss så lätt. Tydligen.

Världen är proppfull av människor som ändrar sig, tänker om, byter bana & lär sig nytt oavsett ålder. Gör sånt de först inte trodde…

Berätta, vad vill/ska du börja med?
Vad har du gjort som du först tänkte var ”för sent” eller vad har du lärt dig för nytt?
Berätta om ditt modiga.
Om när du överraskade dig själv?
Snälla, berätta för mig! ❤️

Jag fick följande i kärleksfull retur:

  • Jag sa upp mig från mitt arbete efter min utmattning. Började jobba som resurs och elevassistent på en högstadieskola. Det finaste arbete jag haft. Förstod att jag ville göra mer för ungdomar. Läste upp mina betyg och skrev två högskoleprov. Kom till slut in på socialpedagogiska högskoleprogrammet som nu visar sig bli ett socionomprogram. Drömmen är att bli skolkurator. Vid sidan av det hittade jag min passion för lera och startade en egen keramikverkstad i mitt uthus och en enskild firma vid sidan av mina studier. Det trodde jag aldrig att jag skulle kunna, våga eller göra om du frågade mig för fem år sedan.
  • Jag bestämde mig för att leva på min konst även fast det kändes egoistiskt. Nu känns det livsviktigt.
  • Skiljde mig vid 61. Bor ensam för första gången. Bytte jobb vid 63. No risk No fun så underbart att utmana livet och utmanas🙏❤️
  • Jag ska ställa ut mina tavlor för första gången i livet. De som bara nått hemmets fyra väggar. Fram tills nu. Jätteläskigt. Men va fasen. Jag ska prova 👏
  • Jag anmälde mig till en kurs i Burlesk och dansade en termin.
  • Utbildade mig textilt i tre år vid 45 års ålder och startade mitt första egna företag vid 48…ingen fallskärm utan bara en tanke att jag MÅSTE våga annars kommer jag grubbla på det resten av livet. Att jag aldrig tog steget.
    Förutom det är mitt allra, allra modigaste att jag-som aldrig skulle skaffa barn-vågade ändra mig och få en dotter när jag fyllt 40! Det ångrar jag ALDRIG 💚
    Är så stolt över mig själv och de rädslor jag överkommit.💪🏻

  • Sa upp mig från ett ”drömjobb” för att leva min dröm och startade eget för att få äga min tid och mitt liv ❤️
  • Åkte jorden runt på egen hand när jag var 55. I min värld så är 99 % av mänskligheten god och vill andra väl. Eller har jag bara haft tur? Om man vågar sig ur sin comfortzon kan man hitta nya vänner överallt och skapa ett annat slags liv🧡
  • Jag fick barn efter 40. Två stycken. Hade börjat tänka att det inte skulle bli nårra, men sen träffade jag en lämplig pappa… 😆
  • Jag började yoga 61 år gammal och stel som ett järnspett. Har aldrig nått tårna med raka ben i hela mitt liv men nu (67 år) gör jag det och kan stå på händer som jag inte vågat sen tonåren (alltid trott att handlederna skulle gå av). Just go for it! 😁
  • Jag åkte till Kalifornien ensam som 28-åring, på vinst och förlust 🌉 Det blev närapå två år fyllda av, ptja, vinster och förluster. Mest vinster dock 😊 Ett par år efter det började jag plugga på universitetet. Jodå, kärringar k a n 😉💪 Något jag skulle vilja göra framöver är att lära mig spela cello.
  • Jag började gå konstskola som 30-åring. Då hade jag längtat efter konst sedan högstadiet men alltid valt andra vägar på grund av rädsla. Jag förtjänar att få vara i konsten hela resten av mitt liv ❤️
  • Skillsmässa utan mitt medgivande men jäklare vilket liv jag byggt efteråt!🙌❤️🔥
  • Jag investerar mer i mig själv, i mitt välbefinnande. Jag testar och provar olika sätt att leva hållbart, så att jag har energi, kraft och inspiration hela dagen, veckan och månaden😊 Självkärlek kanske det kallas 😍 Och det trivs jag väldigt väl med!
  • 2020 blev året då jag 48 år och dubbelt så gammal som mina klasskompisar gick en textil utbildning som jag drömt om länge, dessutom skilsmässa för äktenskapet klarade inte att jag följde min inre längtan och dröm. Men det känns bara så rätt.
  • Jag som alltid varit väldigt höjdrädd och inte ett dugg äventyrlig v g fysiska aktiviteter blev som 50+ otroligt nyfiken på klättring. Tänkte: det kan inte jag, för sent/för gammal, kommer bara bli rädd. Men nyfikenheten vann och nu är klättring det roligaste jag vet! Kul men jag är rädd ibland för det blir hela tiden något nytt moment som känns läskigt, men har lärt mig att rädslan kan få hänga med och att den minskar efter hand! Är så glad och stolt över att jag inte lyssnade på motståndet utan lät nyfikenheten vinna. ❤️🧗‍♀️❤️
  • Började springa vid 59 års ålder, fyller 61 i januari! Har aldrig varit i så god fysisk och psykisk form som nu 😍 Och byter jobb i februari. Känns så spännande! Stolt 👏
  • Jag satte mig och bilade upp till nikkaloukta, därifrån vidare till Kebnekaise. Jag drömde om fjällen, mina ”tänk om” stoppade mig. Men jag gjorde det, jag reste!❤️
  • I år har jag sagt upp mig, startat eget och köpt en häst. Hästen har jag drömt om sedan jag var 8 år. Nu vid 51 år är det äntligen dags att leva det liv som passar mig och min längtan. ❤️
  • Jag började köra mc när jag var 46. Alla pratade om en kris – jag tog tag i en dröm. Missade två uppkörningar o lade av. Kände mig mätt på det ändå. Nu drömmer jag om en surfkurs – ser grymt härligt ut. Blir 52 till sommaren o hoppas knäna håller för det🙄😁
  • Jag är inte särskilt förtjust i att flyga. Men vill gärna resa. Drömde om att få komma till Australien, konstant som liten. Som 21 åring började jag plugga på högskolan i Jönköping. Valde den skolan för de hade utbyte med just Australien. Blev ordförande i ett utskott för att skaffa mig bästa möjliga poäng för utlandsstudier. Sökte till Australien och tänkte ”får jag en plats måste jag ju åka, det kan jag inte säga nej till. Då måste jag flyga! Måste flyga!”
    Jag fick en plats, jag flög helt själv till andra sidan jorden. ✈️ Jag pratade med främlingar på flyget. Jag var helt egoistisk och valde bara designkurser som jag tyckte verkade kul. Jag skaffade mig vänner för LIVET. Jag bodde där själv i ett halvt år. Jag reste runt själv och levde livet! 😍 Allt för att jag vågade flyga och helt själv!
    Nu har jag varit där flera ggr och det kan så gärna få vara mitt enda resmål alltid!

  • Varit heltidssjukskriven i 7 år. Fick under den tiden bla en autismdiagnos (som 29åring). Behövde tänka om hela mitt liv…examen jag tog när jag var 22 klarade jag inte längre av. Nu efter 7 års djup depression pluggar jag äntligen en masterutbildning till arkivarie, något helt annat än jag tänkt men stolt att jag vågade ”börja om” vid 31 års ålder. Det är inte lätt men det är en sån lyx nu att ”bara” må dåligt över en tenta, och inte längre vilja hoppa av själva livet ✨ Det är aldrig för sent att tänka om.
  • Började träna. Det blev först styrka på ett kvinnogym med cirkelträning. Sedan kortare löpturer som blev längre. Och jag klarar nu en mil emellanåt. Och pass på gymmet med spinning vilket jag aldrig trodde att jag skulle våga.
  • Sprang snabbt i ekorrhjulet och för 2,5 år sedan påbörjade jag som då 53 åring första året på keramiklinjen i Glimåkra. Nu…samma antal år senare, har jag sedan 8 mån – nu 55 år gammal – sagt upp mig för att leva på mitt hantverk och öppna en gårdsbutik här hemma på gården. En dröm som går i uppfyllelse 😍😍😍
  • Jag hoppade av läkarprogrammet efter 4 år och flyttade tillbaka till bergen i norr och umgås med naturen och slädhundar hela dagarna istället, precis som mitt hjärta säger att jag ska. Tacksam för att jag vågar lyssna på vad som får mig att känna mig levande och påminner mig om att livet är så heligt ❄️
  • Blev änka för sex månader sedan. Samtidigt utförsäkrad och uppsagd, snart 62… Någon knuffade ut mig ur ett flygplan utan fallskärm!
    Nu har jag landat i att jag ska ta ut pension och satsa på mig själv.
  • Jag läste till medicinsk sekreterare när jag var 53 år. Var 55 när jag var färdig. Nu har jag jobbat med det i 4 år. Gick hur bra som helst. Sen har jag börjat meditera, yoga mera och strunta i vad människor tycker om mig för jag tycker om mig 😍.
  • Jag läste dokumentärfoto för halva min livslängd sen. Därefter började jag plugga & jobba med annat. Fick en rejäl & långvarig släng av utmattning, kämpade på så gott det gick. Tänkte det är så här det är nu. Sen tillslut fick det vara nog. Började om. Och startade eget som Lifestylefotograf för ett år sen. Bästa jag gjort att lyssna på mitt hjärta trots alla tänk om.
  • Jag började rida som 40-åring, för snart tre år sedan. 🐎🐎Har alltid haft en dragning till hästar, men aldrig gjort något av det förrän nu. Tycker fortfarande att det är lite läskigt, men har varit en superbra utmaning, att kunna koppla bort huvudet och nerverna och ett fantastiskt bra sätt att lära känna min kropp. Nu har jag full översikt över snedheter, för korta muskler pga åratal med spänningar etc etc. Upptäckt att jag behöver fokusera mer på avslappning än på träning. Och det gäller även huvudet. Sen är det tydligen viktigt att man andas även medan man rider 😅
  • Jag tog mig ur ett våldsamt förhållande. 43 år gammal med en 3,5 åring. Lämnade allt. ALLT. Tog steg i ovisshet, som att gå i dimma…men jag fortsatte att gå, för jag visste att efter dimman kommer livet. Och här sitter jag, 1,5 år senare…och lever.
  • Jag är 56 år och är precis igång att starta företag, har certifierat mig I en healingmetod och ska nästa år börja utbilda mig till återhämtningsterapeut. Det är aldrig försent att hitta det som känns meningsfullt och följa sitt hjärta ❤
  • Jag började med karate vid 42-års ålder. Här står jag nu 6 år senare med brunt bälte och är väldigt stolt över mig själv.
  • När jag var 54 bestämde jag mig för att ta mc-kort. Det var inte så lätt, jag hade aldrig ens kört moppe – men jag klarade det. Nu är jag 61, och jag är lika lycklig varje gång jag drar på mig skinnstället och kliver på min stora svarta Triumph. Kära Korsdragspoesi du är en underbar människa! ❤️👏👏👏
  • Jag bytte bana vid 60, ny utbildning och jobb. Hade varit utbränd, men kom upp i heltid igen.❤️
  • ❤️ Jag köpte en tung mc, en vinröd Moto Guzzi, tog mc-kort när jag var 40. Kör än idag o drar på mc-träffar.+60. Dock är tältet enbart med som reserv, finns stugor att hyra.😂
  • Vid 50 år klev jag för första gången på en segelbåt och blev förälskad i havet. Vid 54 avslutade jag tvåårig utbildning till skärgårdskapten/ maskinbefäl. Sedan sålde jag allt och det jag ägde rymdes i en blå Ikea- kasse Idag 61 år har jag bott med min livskamrat på vår båt i fyra år och seglat på många hav på olika delar på jorden.
  • Jag har varit sjuk i ett par år nu, depression och anorexi av olika styrka och påverkan. Är 25 och har en känsla av att jag förlorat minst 5 år på att leva livet, resa mer, Bo utomlands med surf dagligen i typ ett halvår osv. Känner att jag är gammal nu, blir 28 när jsg förhoppningsvis tar examen, o då kan jag ju inte bara dra 6-12 månader, för jag måste ju vara en vanlig vuxen som jobbar och…. ELLER? Eller inte alls. Eller så gör jag det jag vill. Så min morot är att jag efter studierna verkligen ska försöka (om jag inte absolut vill stanna hemma) åka till tex Costa Rica eller Sri Lanka och surfa i ett halvår. Skit samma om jag är 30 och ny inom yrket. Who cares?!
  • Överraskade mig med att bli medicinsk sekreterare vid 50 års ålder. Nu som glad 73 åring skriver jag journaler på distans.
  • Våren 2019 låg jag med värkande rygg och tänkte att livet är förbi. Läste Churchills citat” If you going through hell, keep on going” De orden följer mig på livets stig. Den sommaren besökte jag Kebnekaise, och följde med kompisar upp mot toppen. Ett steg i taget. Efter 16 timmar var vi tillbaka på fjällstationen. En sådan seger att långsamt och steg för steg nå målet. Nu har jag andra mål, men mest handlar det om att jag är värd att älskas och inte utnyttjas.
  • Började på musikhögskolan när jag var drygt 30. Hade innan tänkt att det var för sent om jag inte börjat som 19/20-åring. Har (17 år senare) inte ångrat det en dag.
  • Jag sade upp mej på jobbet efter 14 år utan ngn plan,efter 1 månad började jag studera till Närvårdare(undersköterska)som 52 åring. Blir klar som 54 åring. Går på läroavtal och jobbar samtidigt jag studerar. Och trivs otroligt bra.
  • Jag blev svårt sjuk psykiskt i många många år och vågade inte gå ut,agorafobi och panikångest. Blev avgiftad på alla mediciner vid 47 års ålder och fick en super terapeut så nu kan jag gå ut med soporna själv,gå runt hyreshusen jag bor bredvid och har börjat träna på att åka på läkarbesök mm med boendestöd. Vid 49 års ålder gör jag framsteg äntligen. Det är så häftigt. Det är verkligen aldrig försent 🙌❤️😍
  • Sa upp en fast tjänst efter utmattning, funkade dåligt att komma tillbaka i jobb och komma överens med försäkringskassan så jag så upp mig och började som timvikarie på samma jobb. Funkade utmärkt. Har efter det bytt jobb både en och två gånger , har en fast tjänst idag , jobbar 60 % och det är precis vad som funkar för att få allt kring familjen att fungera eftersom maken ligger borta i veckorna eller jobbar mycket långa dagar.

Så, frågan som väntar här om du läst hit.
Vad vill du?

Om författare

Här är det uppställt fönster för bästa korsdrag. Släpper in syre och ut kommer orden. Mina fotografier, poesi och formuleringar. Håll till godo. /Pia

Du kanske också gillar:

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.