Vi kan tydligen välja och välja om, hur vi vill vara.
Lite lustigt ändå, för det KÄNNS inte riktigt så…

Gamla invanda mönster blir som en korsning av labyrint & hinderbana- men om jag leker blir det inte lika …stumt.

2004 gick jag på Wiks folkhögskola, teaterlinjen. Vi fick som uppgift att vara någon annan- som var tvärtemot oss själva en hel skoldag. Hela klassen skulle utan att berätta för de andra på skolan bara bli som någon annan.

Vi skulle vakna upp med vår nya attityd, äta frukost med nytt beteende och klä oss som den där- som var något vi hade i oss men inte levde ut.

Jag klädde mig utmanande, störig, tillsynes orädd, frigjord och mest av allt socialt provocerande.

Den dagen bär jag med mig än idag. Det var skönt att utforska mig och vi kanske kan fråga oss just så- om det nu är så att vi har lov att utmana oss i våra egna beteenden- vad vill jag lägga till, upphöra med? Vad vill jag chansa kring och på vilket område behöver jag kalkylera lite mer?

Imorgon vill jag vakna upp lite mer som en sån som kan gå på promenad och ha fokus inåt än på allt jag ser.
Jag vill vakna upp som mig, men lite förändrad.

Men lek med tanken en stund, hur skulle du tagit dig an den skoluppgiften?

Om författare

Pia Eriksson.
En poet.
Livets liv.

Du kanske också gillar:

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.