Här står jag med en krossad ryggkota, en medicin som lagt locket på mot epilepsianfall och med en jädra guldbiljett till tåget om att utforska vad självkänsla verkligen handlar om.

Innan kota T7 gick i kras under anfallet skulle jag sagt att jag har god självkänsla.
Att jag samtidigt svor över mig själv inombords, tyckte att jag minsann borde prestera mer på mindre tid och att jag undrade vem jag var utan min yrkestitel la jag aldrig ihop.
För, vad kan jag? Vad kan jag inte?
Varför kan jag det ena men inte det andra?

På frågan om varför jag fick mitt andra epilepsianfall TOLV år senare svarade läkaren Pelle med att rita upp små krumelurer på ett papper och på ett pedagogiskt läkarvis förklarade han tills även mitt envisaste gav upp.

På frågan om hur trött jag är kunde jag inte formulera mig – men om jag kan prestera även om topplocket gått-är svaret Ja.
Om jag dansar hambo på skyskrapa i motvind om du kallar mig duktig är svaret -ja!
Gode jävla gud vad jag vill vara DUKTIG.
Okrångligt duktig.

Men. Så. Idag gick vi på marknad på mitt jobb. Min hjärna åkte vattenrutschbana under tiden – men det var fint. Det var dofter. Fina möten. Det var lekfulla barn, brändamandlar och det var höstmarknad efter en pandemi.

Jag övade på att vara i kroppen och inte i huvudet. Åkte hiss däremellan.
Upp ner, upp ner.

Balansen mellan att utmana, tillåta
och söka efter det som gör mig gott är hittills min bästa och mest obekväma resa
i mitt liv.

För säg, vad är att verkligen leva?

Jag fick frågan idag
”Men då ska du börja jobba snart?”
Frågan som triggar mig allra mest.
Med fingrarna om rollatorns handtag svarade jag
”Nej. Inte än.”

& se det var inte herr J som ännu en gång väntar på besked om cancer eller herr N som också stressat sig till en pacemaker som jag också mötte som frågade…

Detta med duktighet och nya rutiner.
Jag ska åka några hållplatser, träna min rygg och möta ett gäng obekvämligheter med mig själv- men sen- så vill jag mer än gärna återgå till min tjänst igen…
om de nu har högre värde
i frågan om vad vi kan,
eller inte…

Om författare

Pia Eriksson.
En poet.
Livets liv.

Du kanske också gillar:

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.