Så lustigt. 

Det var ett helt skohorn i kläm. Ja alltså fönstret gick inte att stänga och där låg jag och hon höll på. Öppnade stängde och så sa hon. – Nämen. 

Där. I kläm. Låg skohornet. 

Där. Här. Ligger jag i sjukhussängen och funderar över vad som är privat och personligt i detta. Med mig. Mitt. 

I min epilepsi. Krossade kotan och att jag. Tjång. Slungades tillbaka in på sjukhuset. 

Det kanske inte alltid är så relevant att brodera ut sig in i minsta lilla korsstygn. Sicksacka sig genom läkarutlåtanden och oroa fler än de allra närmast. 

Mest är det så. Att det är ett helt skohorn. I järn. I kläm. 

Det är inte som det ska. Just nu. 
Eller, iallafall inte som jag vill.

Ligger raklång i obekväm säng. Men ändå är det bättre än sist. Då var allt i dimma. 

Nu kunde jag kryssa i på lappen vad jag önskade äta till frukost. 

Jag är enkel av mig. 

Yoghurt. Kaffe macka. 

Lätt som en plätt. 

Så ska vi göra MR imorgon. Magnetröntgen. Ja. Kolla om skohornet klämmer ända in i ryggmärgen. 

Jo det vet jag och det kan jag dela med dig. Det finns visst en risk att jag kan bli lam om vi fumlar till det nu. Och om du känner mig minsta lilla så vet du kanske att jag ÄLSKAR att dansa. 

Jag är dans. 

Kroppsdans. 

Alldans. 

Nudans. Gammeldans. Nydans. 

Jag fattar. Går det åt helvete så finns det även rullstolsdans och inne-i-mitt-huvud-dans. 

Men det vill jag inte. 

Jag vill vara fri. 

Fri i sinnet. 

Fri i kroppen. 

Jag är rädd.

Stark, envis och modig är jag också. 

Självsnäll övar jag mig ideligen i. 

Pågår. Glömmer mig lätt. 

Tänk. Ett helt skohorn låg där i kläm sedan de varma sommardagarna. Nu regnar det ute & jag ligger i kofta och hoppas på det bästa. 

Det är väl som i terapin. Helt plötsligt inser vi att det ligger ett övergrepp i kläm mellan hjärta och revben. Sånt vi önskar förtränga. Men så hela skillnaden det gör när det lyfts bort. Så det går att stänga det som ska stängas. 

Hoppas vi kan reda ut. Du och jag. 

Vad som är personligt och privat. 

Att vi lär oss på varsitt håll var gränsen går. 

Mellan omtanke, nyfikenhet och allt. 

Alltihop. 

Hoppas vi alltid bryr oss om varandra. Sådär proppfullt av kärlek bryr oss. 

Utan att behöva veta exakt precis. 

Bara att räcker gott. 

Det var grått. Skohornet. 

Men det var kanske inte så viktigt. 

Ändå. 

Om författare

Pia Eriksson.
En poet.
Livets liv.

Du kanske också gillar:

3 kommentarer

  1. Känner dig genom allt klokt du delat på Instagram. Jag önskar att du får fortsätta dansa och vara fri. Du prövas hårt och det är jävligt orättvist! Fina, vackra människa. Kärlek och mera kärlek sänder jag till dig i tanken här och nu. 🤗🙏

  2. Fina du!
    Ditt sätt att uttrycka dig är magiskt, hur du kan sätta ord på tankar! Och dina tankar sen…
    Önskar dig dans, dans, dans! Kramar ❤️

  3. Här hemma håller vi alla tummar och tassar för att det ordnar sig! Är med dig i tanken och i hjärtat! ❤️🥰😻🙏🏻

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.