Som vid ett bygge, lustfyllt tar det fart. Sedan från ingenstans tar lusten slut. Tvärstopp tar det. Där.
Där är jag.

Nu är det mycket nytt. Som om någon brutit upp alla golv och väggarna står öppna fulla med isolering. Där är jag. Känslostormar kommer och går. Min sambo kokar kaffe, lagar lunch och påminner mig mjukt om att det är dags att ta mina piller.

En jävla massa piller.

Nyss var jag frisk. Nu är jag inte det.

Men om det krävdes en husgrundsrenovering för att få fatt i drömmarna. Så var det måhända. På sikt. Värt det.

vill jag tro.

Om författare

Pia Eriksson.
En poet.
Livets liv.

Du kanske också gillar:

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.